fredag 29 januari 2016

Bokrecension: The Hand of Thrawn Duology


Timothy Zahns duologi fick äran att avsluta Bantams utgivning av Star Wars-romaner då DelRey återtog licensen. Den inledande av dessa, Specter of the Past, berättar om den kaotiska tid vid slutet av inbördeskriget i galaxen. Imperiet, under ledning av Admiral Pellaeon, vill sluta fred med den Nya Republiken, men Moff Disra har en alldeles speciell bundsförvant och tänker inte lägga ned sina vapen. Kan det verkligen vara så att Grand Admiral Thrawn är tillbaka?

 Vi får i romanerna återse gamla karaktärer, både från filmerna och romanerna. En stor del av Timothy Zahns persongalleri från The Thrawn Trilogy figurerar innanför pärmarna, varav många är trevliga bekantskaper som man gärna återser igen. Zahn visar på stor talang för fartfylld space opera, med ett enkelt och rappt språk och en lagom dos intriger. Naturligtvis får vi följa Luke Skywalkers och Mara Jades fortsatta relation som i böckerna ställs på sin spets.

Om jag jämför dessa med Timothy Zahns tidigare Star Wars-trilogi, så skulle jag nog vilja påstå att den här är snäppet bättre. Det är en intressant och medryckande historia och den förutsätter egentligen inte att du har läst några andra Star Wars-romaner än The Thrawn Trilogy, även om en del saker och referenser kanske går förlorade. Zahns böcker står till stor del på egna ben.

Något att anmärka på är omslagen, som trots att de är mycket snygga inte förmedlar att hjältarna faktiskt blivit äldre sedan Return of the Jedi. De är porträtterade som om de nitton år som gått sedan A New Hope inte haft någon inverkan.

Han Solo, som klippt och skuren ur A New Hope, fast nitton år senare...
The Hand of Thrawn Duology är bland de bästa Star Wars-romanerna över huvudtaget, och det absolut starkaste Bantam gav ut. DelRey styrde sedan upp Expanded Universe och undvek mycket av de fånerier som Bantam ägnade sig åt. Men mer om detta en annan gång...

Betyg: Fyra spelgalningar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar